Mer än vad två öron klarar av
Där borta står hon. Hon står på en horisont av hopp och drömmar. Målet i min själsliga färd dit bara mina ögon når. Hur jag än försöker förflytta mig närmre henne så flyttas hennes horisont med jämna steg. Jag ror i min eka på ett stormigt hav.
Dagens inspirationskälla till denna artikel - en känsla: http://www.youtube.com/watch?v=EBzL4bx18Fk&feature=related
När jag ser på musikvideos från 80-talet, t.ex. Depeche Mode - Enjoy The Silence, får jag exakt samma känsla som om jag vore sju år i kropp och knopp. Nostalgi eller inte, men det är något över det. Det är som en själslig resa tillbaka i tiden då man formade sin vuxna framtid. Jag tänker på mina utnötta Patrick-fotbollsskor, när niggerrutorna blev omdöpta till friskorutor på skolgården och hur jag njöt i kvällsolens sken på västkusten i Danmark med Sanne Salmonsens Kaerligheden Kalder i en repeterad slinga i mitt huvud. Många tänker på att man skulle vilja besöka pojken man en gång var och tala honom till rätta men det behöver inte jag för jag har alltid vetat vem jag är och vad jag står för. Jag ser tillbaka på mitt yngre jag med stolthet. Jag skyller inte ifrån mig.
Jag tycker att karaktären Paul Coffey i filmen Den Gröna Milen är den vackraste människan någonsin skapad på låtsas. Berör mig varje gång.
Ikväll så stal en tjej som hette Angelica min blick på Högbergs. Hon var servitris och jag en slak svensson med arbetarlooken och glansiga spritögon. Chansen att hon messar mig är väl lika stor som att Sverige vinner VM 2010 med Lars Lagerbäck vid rodret. Angelica, vilka ögon som avslöjade det vackra hon bar inom sig! <3
Dagens inspirationskälla till denna artikel - en känsla: http://www.youtube.com/watch?v=EBzL4bx18Fk&feature=related
När jag ser på musikvideos från 80-talet, t.ex. Depeche Mode - Enjoy The Silence, får jag exakt samma känsla som om jag vore sju år i kropp och knopp. Nostalgi eller inte, men det är något över det. Det är som en själslig resa tillbaka i tiden då man formade sin vuxna framtid. Jag tänker på mina utnötta Patrick-fotbollsskor, när niggerrutorna blev omdöpta till friskorutor på skolgården och hur jag njöt i kvällsolens sken på västkusten i Danmark med Sanne Salmonsens Kaerligheden Kalder i en repeterad slinga i mitt huvud. Många tänker på att man skulle vilja besöka pojken man en gång var och tala honom till rätta men det behöver inte jag för jag har alltid vetat vem jag är och vad jag står för. Jag ser tillbaka på mitt yngre jag med stolthet. Jag skyller inte ifrån mig.
Jag tycker att karaktären Paul Coffey i filmen Den Gröna Milen är den vackraste människan någonsin skapad på låtsas. Berör mig varje gång.
Ikväll så stal en tjej som hette Angelica min blick på Högbergs. Hon var servitris och jag en slak svensson med arbetarlooken och glansiga spritögon. Chansen att hon messar mig är väl lika stor som att Sverige vinner VM 2010 med Lars Lagerbäck vid rodret. Angelica, vilka ögon som avslöjade det vackra hon bar inom sig! <3
Kommentarer
Trackback
