Mannen i den vita hatten (5 år senare)

"Ingen kommer minnas om hundra år." Denna odödliga mening. 
 
Det är det enda du och jag kan vara säkra på som kommer ske här i livet, att vi i slutet dör. Denna död som folk förtränger och blir förskräckta utav. Döden är en del utav våra liv, hur sorgligt och hur mörka våra själar än må bli av döden så är avskedet till livet en början för ett nytt.  
  
Men om nu folk är så rädda för döden och har motton som "Carpe Diem", hur kan inte totalanarkism brett sig ut över världen? "Jag lever i nuet, tar dagen som den kommer.", det är nog ett av det värsta jag vet att få höra. Gör något radikalt och något som du verkligen gillar då istället för att köra dina 7-16 på vardagarna för att sedan på helgen unna dig lite tacos och eventuellt en utgång med dina vänner. Men det finns faktiskt svar på många saker och ting här i världen och ett svar varför folk förtränger både döden och nuet, kallas för religion. 
 
Religioner ingiver hopp och tro i människor. Tänk er alla stackars utsatta människor här i världen som lever fattigt och inte har samma förutsättningar som vi. Så länge det finns tro så finns det hopp om en bättre dag och ett gott liv efter döden. Hade inte religionen funnits hade det nog inte levt så många människor idag. Men med religion känns det som att man lever för morgondagen. Det har inte bara med att man får folk att tro på något och hoppas om lycka, utan även att hålla folk på mattan. ("Stjäl du så blir du straffad av Gud i himlen.") Tänk hur djupt kristendomen sitter i oss, även fast du inte går i kyrkan varje söndag klockan elva och ber "Fader vår". "Helvete!" Jag gjorde precis illa mig, och vad skriker jag för något? Jo, "Helvete!". I USA skriker man "Knulla!" översatt till svenska. 
 
Religioner skapar moral. Religioner skapar också osämja. Det finns heliga krig, religioner som ser livet och döden på olika sätt och människor som föraktar. Jag tror att religionen i slutändan, något som varit så bra för mänskligheten, kommer att bli vår död. Det börjar bli som förr i tiden, alla börjar hata varandra igen, iaf mer än förut. Stormakterna tillverkar massförstörelsevapen medans andra inte får göra det, snacka om att tigga om kärnvapenkrig. Avveckla alla massförstörelsevapen så jag får chansen att se mitt barnbarn le mot mig innan döden kommer för att hämta mig. 
 
76 år kvar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0